Mia och Anders lever efter solen och årstiderna
Vägen uppför backen där Anta Gård ligger leder till en pittoresk idyll. Ståtliga ädla lövträd reser sig mot himlen i en parkliknande miljö, där de två gula boningshusen omges med rödmålade sidobyggnader och ekonomibyggnader. En glad fransk bulldogg vid namn Inga kommer springande för att hälsa på besökare.
Ägaren till gården, Anders Karell, har flyttat flera gånger under sitt liv. Flytten har dock alltid skett inom tjugo meter från ett hus till ett annat på Anta Gård. Anders liv och arbete har alltid kretsat kring Anta eftersom han driver gården som varit i släktens ägo sedan den först nämns i mantalslängderna år 1541.
Sjundeå är ett av Finlands äldsta och mest välmående jordbruksområden. Liknande gamla släktgårdar finns utspridda i hela kommunen. Under stora ofreden brändes Anta Gård ner och den nuvarande mangårdsbyggnaden är från 1700-talet.
Gården har man alltid odlat spannmål och haft djur – idag odlas också ekologiska jordgubbar, vinbär, björnbär, hallon, vitlök, lök och potatis.
– Vi har testat allt från sockerbetor till hampolja. Om något inte är lönsamt, måste man testa något annat, säger Anders.
– Ja, vi testar åtminstone allt. Eftersom jag gillar att vara aktiv satte jag genast igång när jag flyttade in. Först öppnade jag en gårdsbutik och började förädla spannmålsprodukter som mjöl och flingor, säger lantbrukaren Mia Nyberg med ett leende.
Anders och Mias franska bulldog Inga är hela gårdens maskot.
***
Med Mia kom också många slags fåglar till gården.
– Det började med några höns, säger Anders.
– Sedan fick vi änder, gäss och till och med påfåglar.
Påfåglarna var Mias dröm sedan barndomen, då hon besökte Högholmen och såg de vackra, färgglada påfåglarna spatsera fritt i djurparken. Först skaffade de påfågelbröderna Jorma och Jarmo.
– En vår rymde Jarmo för att hitta en partner. Vi har massor av skog runt omkring, men ändå gick Jarmo till byn för att hitta en dam. Snart ringde någon och sa att Jarmo tjuter här, berättar Mia skrattande.
– Efter ett par veckor kom han tillbaka. Sedan kom det tre honor för att komplettera flocken, säger hon.
Byggnaderna på gården skapar en idyll lik ett målat konstverk.
***
Förutom de fjäderbeklädda vännerna kan man också stöta på världens vänligaste franska bulldogg, Inga. Om Inga ligger mitt på vägen, måste traktorer och skördetröskor väja eftersom Inga inte makar på sig för stora maskiner.
– Inga är vår marknadsföringsansvariga. Hon sköter kundrelationerna genom att hälsa på alla besökare, säger Mia.
Precis som Anders är Mia också uppvuxen på en bondgård. Mia ville dock arbeta med annat än lantbruk och flyttade från Kyrkslätt till Ekenäs, där hon jobbade som frisör i över 30 år. Men efter att hon träffat Anders och flytten till Anta blev aktuell, utbildade hon sig till lantbrukare.
– Jag hade aldrig planerat att bli en bondmora eftersom jag visste hur det är att driva en gård. Men här är vi nu, säger Mia med ett leende.
Att driva gården är en hel livsstil. Det återkommer de båda till flera gånger.
– Livet kretsar kring gården, som dikterar alla våra aktiviteter. Solen och årstiderna styr arbetsrytmen, sammanfattar Anders.
Till och med fritiden fylls med olika bisysslor för gårdens ägare. Anders utför olika markarbeten samt komposterar jord. Tråkiga stunder är verkligen sällsynta.
– Ända sedan jag var barn har jag deltagit i gårdens sysslor och jag gör det av hela mitt hjärta, säger Anders.
På gården har man alltid odlat spannmål och fött upp djur – idag odlar man också ekologiska jordgubbar, vinbär, björnbär, hallon, vitlök, lök och potatis.
***
Paret är en vandrande idébank och har många utvecklingsidéer för gården. De föreslog till exempel för en granne att hon skulle driva ett sommarkafé i det röda dragontorpet på gården. Nu har Mias dotter tagit hand om det populära kaféet i några somrar. Anders dotter studerar agrologi och därmed verkar jordbrukarna få en efterträdare inom släkten.
– Vi har frihet och utrymme att göra saker – möjligheten att skapa är det bästa med den här livsstilen, säger Anders.
– Och när man bor på en mindre ort, känner man åtminstone indirekt varandra. Grannsämjan och gemenskapen är stark här. Trots det kan man vara i fred om man vill, klargör Mia.
Som ny invånare blir man bäst en del av gemenskapen genom att vara aktiv, gå med i en hobbyklubb och ta kontakt med föreningar. Sjundeå är ingen storstad och just det är fördelen med Sjundeå, säger Mia och Anders. Förutom gemenskapen finns en värdefull landsbygdsidyll som varierar med årstiderna, en rik natur och all nödvändig service i kommunens lilla centrum.
– Vi har ingen anledning att lämna den här platsen. Vi trivs mycket bra i den här miljön, och livet flyter på, avslutar Anders
Anta Gård har varit i samma släkts ägo sedan 1541.
***
