Barn och blommor fick Sannaliina Mononen att slå rötterna i Sjundeå
I vardagsrummet ser det ut som om roliga lekar är i full fart. Djurfamiljernas dockhus står i den djupa fönsternischen, Vov-patrullens hundar är färdiga för räddningsuppdrag på golvet och i Frozen-pusslet bredvid dem fattas enbart de ljusröda kantbitarna.
De som leker syns dock inte till. Syskonen Taito (8) och Siiri (6) är i skolan och på daghemmet, men mamma Sannaliina Mononen är hemma. Hon plockar däremot inte upp leksakerna på golvet, utan jobbar. Hon driver företaget Kukkatarhurit.
Sannaliina intresserade sig för snittblommor och odling av dem efter att hon med sin make Mikko Mononen flyttade till Sjundeå. Resan dit tog några svängar på vägen.
Sannaliina och Mikko var tidigare Helsingforsbor. De drömde om antingen en vinterbonad stuga eller ett egnahemshus och bestämde sig för att prova på hur det skulle kännas att bo mer permanent på landsbygden.
De hyrde ett hus vid stranden av Vikträsk och märkte under en promenad att på andra sidan sjön, i Fågelvik, fanns obebyggda tomter. Området såg intressant ut: en brant södersluttning i skogsbrynet.
En tid senare dök en skylt om försäljning upp på tomten. Precis samtidigt övervägde Mikkos företag att flytta affärsverksamheten utomlands. De fick chansen att flytta till USA till San Fransisco.
– Jag föreslog till och med till Mikko att skulle det alls vara någon poäng i att köpa tomten fast vi var på väg till Amerika, berättar Sannaliina Mononen.
Men tomtaffären blev ogjord den gången.
Efter ett drygt halvår återvände Sannaliina och Mikko till Finland. Skulle nu vara en bra stund att flytta till landsbygden?
Paret började kartlägga var de skulle hitta ett nytt hem. De övervägde först att åka österut från Helsingfors och sedan norrut. Men Sannaliina i synnerhet var inte imponerad av någotdera alternativ.
– Väst kändes soligare och öppnare medan öst kändes instängt, trots att bådas släkter är från östra Finland.
Varför valde ni just Sjundeå?
Det var under en timme med bil från Helsingfors och dessutom har vi båda släktingar som bor åt samma håll, berättar Sannaliina.
Mest tyngd för beslutet hade dock arkitekt Samppa Lappalainens ord. Sannaliina och Mikko anställde honom i början av byggprojektet och enligt Lappalainen var tomten på sluttningen bäst bland de kartlagda alternativen.
Sedan gick allt med fart. På våren 2014 köpte Sannaliina och Mikko tomten på kring 7000 kvadratmeter och två år senare flyttade de in i sitt nya hem. Taito föddes samma höst och Siiri två år senare.
Sannaliina sitter med datorn vid matbordet, som så ofta då hon jobbar. Ur de stora fönstren ser man ut till trädgården. Trädgården breder ut sig längs branten mot den grusväg som ringlar sig i bottnet på dalen.
I början odlade Sannaliina grönsaker för familjens egna behov. Hon inspirerades emellertid av trädgårdsarbete så mycket att hon övervägde att gå över till planerings- eller försäljningsarbeten inom den gröna sektorn. Sedan inspirerades hon till att odla snittblommor och började ändra det till en affärsverksamhet. Som gårdsförsäljning sålde hon tulpaner, dahlior, zinnior och andra snittblommor som hon odlat i sin trädgård till konsumenter och blombutiker.
Detta ledde henne sedan till likasinnade odlare. Hon lärde känna Maiju Koskela som också odlade snittblommor. 2022 slog de ihop sina krafter och grundade företaget Kukkatarhurit. I nätbutikens utbud finns snittblommors frön och lökar samt material för att odla och arrangera blommor.
Sannaliinas och Maijus nätbutik har ett ganska litet utbud i jämförelse med många andra fröhandlar. Det är ett övervägt beslut, säger Sannaliina.
I en fröhandel är ett överutbud ofta en fara. Sannaliina hoppas att den noga övervägda samlingen hos Kukkatarhurit hjälper kunderna att uppfatta sorterna bättre. Till sin färg och form är de långt förädlade specialiteter.
Att hålla igång nätbutiken är trots det inte verksamhetens enda syfte och självändamål, säger Sannaliina. I framtiden kan Kukkatarhurit producera många olika slags innehåll.
Det tog år för Sannaliina att känna sig hemmastadd på landsbygden.
Hon tänker dock inte längre på sig själv som stadsbo och det finns inte heller längre tid att delta i kulturella evenemang i huvudstadsregionen. Nu för tiden spenderar hon fritiden på utflykter med familjen i skogen bakom huset eller i närområdet.
Kukkatarhurits kundkrets och samarbetspartners finns emellertid i stor del på annat håll än Sjundeå. Sannaliina begrundar hur hon i framtiden bättre kunde utnyttja det lokala. Hon skapar en vision om ett kvällstorg med trädgårdstema i Sjundeå centrum.
– Kunde människor komma dit med sina egna skott att dela med sig och jag med mina frön? undrar hon.










